fyrtiosex.
Kategori: film.
nu när de flesta serier har uppehåll roar jag mig med att se film istället. jag följer dokumentärserien the story of film som just nu går på svt. en serie i femton delar, från lumierebröderna till dagens film, rekommenderas starkt. den har lite väckt mitt filmintresse till liv igen. efter varje avsnitt visas en av filmerna som diskuterats i programmet, och den läggs även upp på svtplay. älskar svt. men hur som helst, vad jag sett i helgen:
super 8 - jag älskar ju jj abrams tv-serier så jag tänkte att det var väl på tiden att ge hans filmer en chans också. jag har som sagt mycket svårare för sci-fi i filmformat, då det inte brukar finnas tid och utrymme att gräva ner sig i mytologin så mycket som jag skulle önska. handlar om ett gäng kids som spelar in en zombiefilm och då blir vittnen till en massiv tågolycka. tyckte ändå att den var helt okej för en sci-fi film, snyggt foto och lagom obehaglig stämning genom hela filmen. tre av fem.
chaplins pojke - eller the kid som den egentligen heter, av och med charlie chaplin från 1921. skäms lite för att säga det här men det är första filmen med charlie chaplin som jag ser i sin helhet. men jag gillade den. jag gillade att den bara var runt en timme lång, inte för att jag ville att den ska ta slut, utan för att jag tycker att många filmer dras ut onödigt mycket. jag har svårt att hålla fokus i två och en halv timme, även om jag gillar det jag kollar på. det var också överraskande avkopplande att se en stumfilm, jag har en liten fobi för tystnad och för att vara ensam med mina egna tankar, men det gick bra. gillade också drömsekvensen, i synnerhet att det nu stod att en sovplats på härbärget var gratis, det var en fin detalj. fyra av fem.
katt på hett plåttak - filmatisering av tennesse williams pjäs från 1958. fantastiskt bra. älskar verkligen dysfuntionella familjedraman, royal tenenbaums är trots allt en av mina favoritfilmer. det enda som hindrar filmen från att vara en femma är slutet. det blev lite hafsigt och allt löste sig väldigt snabbt. så en fyra blev det till slut.
dimmornas kaj - eller le quai des brumes som den heter på orginalspråk, från 1938. här är det fotot som är det tunga och storyn är lite väl tunn. det jag gillade mest med den var karaktären michel. men romantik är definitivt inte min kopp te när det kommer till kultur över lag, vare sig i böcker eller filmer. tre av fem.