the latest toughs.

 

 

 

 

 

 

 

 

igårkväll låg jag och lyssnade på musik. satte på kent - beskyddaren. lyssnade i en halv minut och tänkte sen "nej, nope, icke idag." funderade sen på vad som är motsatsen till kent. och kom fram till att det var gleemusik. så jag lyssnade på det istället, för att motverka den inverkan som så lite som trettio sekunder kent kan ha. och det var en god idé. bara det att jag blev så himla glad och pepp att jag inte somnade förrän tre imorse. 

 

boven i dramat:

 

 

 

 

 

 

jag upptäckte att jag hade en del pengar över och tänkte således det varje normal människa tänker vid ett sånt tillfälle, nämligen: nu måste jag köpa något! var först nära på att köpa buffy-boxen (för sjuhundra kronor), men hejdade mig. (en vacker dag ska du bli min.). det blev istället något jag inte köpt på ganska länge: skivor!

 

radiohead - ok computer, florence + the machine - lungs, postal service - give up, damien rice - o, the strokes - room on fire samt band of horses - everything all the time.

 

jag kan vara en av de sista människorna som faktiskt fortfarande köper cd-skivor. jag är förvisso den enda jag känner som köper dvdboxar av tvserier också. så himla laglydig. fast det är inte ens det det handlar om. det är snarare att jag gillar att ha något fysiskt att ställa i bokhyllan, ungefär.

 

vad mer? hängde med alex igår, det var fantastiskt fint, som alltid. idag har jag ätit en efterlängtad sallad från café 2000 och sen fått världens magknip och illamående. inte så fint det. roade mig med att se glee (inte så mycket att säga om det mer än VAR ÄR SAMUEL LARSEN?! var ska jag rikta min ilska? känner att jag vill rasa lite.) samt amazing race (inte så mycket att säga om det mer än heja joey och meghan! och att max verkar vara världens douche. föga förvånande att jag tycker det med tanke på att han indentifierar sig som en konservativ republikan vars favoritpresident är ronald reagan.).

 

 

 

den bästa simon&garfunkel-låten och ett av mina favoritband, det kan ju bara bli fantastiskt. 

 

 

 

 

sist på bollen som vanligt, startar jag min första blogg vid tjugofyra års ålder. något får man väl roa sig med när man är långtidssjukskriven. 

 

gud, så himla awkward det här blev. vad skriver man i sitt första inlägg? "hej, dagbok! nu ska jag skriva i dig varje dag!" och sen lär det bli som vanligt - inte ett enda dugg. nåja, får se hur det blir med den saken.

 

så länge, en bra låt: (med en man som kommer till way out west, yey!)