man skulle kunna kalla detta en hyllning till scifi i allmänhet och jj abrams i synnerhet. (my och övriga som inte sett klart lost bör sluta läsa nu!)
jag har den senaste tiden kollat på tre serier: lost, fringe och supernatural. de två förstnämnda har abrams skapat, skrivit, regisserat och producerat medan eric kripke har gjort motsvarande för supernatural. dessa två gör nu revolution tillsammans (tv-serien alltså), som inte riktigt är vad jag hoppades att den skulle vara, men den har definitivt potential.
tidigare har jag framför allt uppskattat realism i det jag tittar på och inte alls sett dett fina i scifi. men tack vare lost gör jag det. det är i scifin man kan gå utanför ramarna och det är i scifin det oväntade händer, och jag tåler som sagt inte förutsägbarhet i tv-serier.
jag började se lost för ett par år sen, men fastnade någonstans i sista säsongen och såg sen aldrig klart det. i julas såg jag att boxen fanns att köpa till ett rimligt pris, så jag slog till. jag kände att jag ville börja om från början, för att lost är en serie som förtjänar, och kräver, att man ser den ordentligt. och nu såg jag precis klart sista avsnittet. jag tillhör inte de som måste ha ett absolut svar på allting, jag kan uppskatta när det finns utrymme för personliga tolkningar. men det känns nästan lite sorgligt att jag inte har fler avsnitt att se, jag har ändå jobbat på det här projektet sen i julas. och det är definitivt en av mina absoluta favoritserier, alla kategorier. och här finns även en av mina absoluta favoritkaraktärer. jag har uppenbarligen en typ när det kommer till manliga tv-seriekaraktärer. sawyer i lost, damon och klaus i vampire diaries, monroe i revolution och eric i true blood. någonstans kickar mitt moder teresa-komplex in och vill klappa lite på dem och säga att allt kommer bli bra.
josh holloway som sawyer.
när det gäller fringe så har jag precis börjat på den fjärde säsongen. och det är fortfarande alldeles fantastiskt. när jag började se det så var jag lite tveksam till joshua jackson, efter att ha sett honom i dawson's creek, men han är bra. och det är anna torv också. men det är john noble som gör det hela med sin fantastiska karaktär. jämfört med lost så är fringe lite mer rättfram, det är inte lika mystiskt utan mer vetenskapligt. (scifivetenskapligt, om man nu kan kalla något det.)
john noble som walter.
kontentan: tack jj abrams för dina fantastiska tv-serier (är fortfarande något tveksamt inställd till dina filmer dock) och mer scifi till folket!
har haft fullt upp den senaste tiden. så fullt upp en sjukskriven människa kan ha åtminstone. vad jag gjort:
- haft mitt årliga häng med michael. (han bor ju i umeå.) vi drack kaffe på barista, där han fick bära min kopp eftersom jag var så skakig att jag hade spillt ut allt på golvet. (gotta love biverkningar!) sen gick vi en promenad och michael skulle doppa fötterna och jag var fullkomligt övertygad om att han skulle ramla och slå ihjäl sig ungefär. (gotta love tvångstankar!)
michael.
- jona har flyttat in här lite halvpermanent, vilket är himla fint. vi har bland annat spelat obscena mängder tv-spel, sett på film, haft lostmaraton (bara fem avsnitt kvar nu!), grillat, druckit öl och kastat frisbee.
anne och jona kastar frisbee.
- har även hängt med alex och jonas och carola. allt som allt, en väldigt, väldigt bra vecka som gett mig en hel del gällande hur jag ska göra för att må bättre.
gladast av alla för att jona är här är nog åke. nu finns det ännu fler att gosa med!
skulle kunna kalla det här inlägget "låt oss tala om mat, del två." det där med att få ordning på ätandet gick ju bra. i tre veckor. de senaste två veckorna har det varit katastrof. igen. det är så himla lätt att glömma att äta när man har en ganska frånvarande hungerskänsla. men idag tog vi oss till willys och handlade för 1200 kronor. så nu är det skärpning. igen. vad vi har tänkt laga:
mexikanska bönburgare med basilikaguacamole. - recept
förra veckan hade vi finbesök av my, kalle och zacke. vi hängde lite i folkets park på tisdagen och på torsdagen körde vi en good old möllanhäng/singstarochfolkölsefterfest. riktigt fint var det.
på balthazar.
efterfest hos oss.
nu ska vi bara få tummen ur och hälsa på i stockholm också. malmö är tomt utan dem.
nu när de flesta serier har uppehåll roar jag mig med att se film istället. jag följer dokumentärserien the story of film som just nu går på svt. en serie i femton delar, från lumierebröderna till dagens film, rekommenderas starkt. den har lite väckt mitt filmintresse till liv igen. efter varje avsnitt visas en av filmerna som diskuterats i programmet, och den läggs även upp på svtplay. älskar svt. men hur som helst, vad jag sett i helgen:
super 8 - jag älskar ju jj abrams tv-serier så jag tänkte att det var väl på tiden att ge hans filmer en chans också. jag har som sagt mycket svårare för sci-fi i filmformat, då det inte brukar finnas tid och utrymme att gräva ner sig i mytologin så mycket som jag skulle önska. handlar om ett gäng kids som spelar in en zombiefilm och då blir vittnen till en massiv tågolycka. tyckte ändå att den var helt okej för en sci-fi film, snyggt foto och lagom obehaglig stämning genom hela filmen. tre av fem.
chaplins pojke - eller the kid som den egentligen heter, av och med charlie chaplin från 1921. skäms lite för att säga det här men det är första filmen med charlie chaplin som jag ser i sin helhet. men jag gillade den. jag gillade att den bara var runt en timme lång, inte för att jag ville att den ska ta slut, utan för att jag tycker att många filmer dras ut onödigt mycket. jag har svårt att hålla fokus i två och en halv timme, även om jag gillar det jag kollar på. det var också överraskande avkopplande att se en stumfilm, jag har en liten fobi för tystnad och för att vara ensam med mina egna tankar, men det gick bra. gillade också drömsekvensen, i synnerhet att det nu stod att en sovplats på härbärget var gratis, det var en fin detalj. fyra av fem.
katt på hett plåttak - filmatisering av tennesse williams pjäs från 1958. fantastiskt bra. älskar verkligen dysfuntionella familjedraman, royal tenenbaums är trots allt en av mina favoritfilmer. det enda som hindrar filmen från att vara en femma är slutet. det blev lite hafsigt och allt löste sig väldigt snabbt. så en fyra blev det till slut.
dimmornas kaj - eller le quai des brumes som den heter på orginalspråk, från 1938. här är det fotot som är det tunga och storyn är lite väl tunn. det jag gillade mest med den var karaktären michel. men romantik är definitivt inte min kopp te när det kommer till kultur över lag, vare sig i böcker eller filmer. tre av fem.
